Vår väg mot drömmen!

Så var det dags igen att dela med sig lite! Jag är ju liksom Frida i Frankrike, men låååångt bort från lilla Tarbes. Calais är en lite hamnstad på omkring 85,000 invånare. Hittills har det varit soligt nästan varje dag, (inte mer än tio minuters regn på snart tre veckor!!!!) och trädens alla löv klamrar sig fortfarande fast. I måndags när vi sprang på stranden kunde man klart och tydligt se Dovers vita klippor. Dessvärre skavde sanden i skorna och svetten ville inte sluta rinna. Med andra ord kunde det nog varit mer romantiskt....

Basketen har varit nästan på gränsen till hysterisk sen dag ett. Vi har ett ugnt lag med 7,5 proffs och 2,5 juniorer. Nästan alla lag i Frankrike har en trupp med tio spelare istället för tolv. Fransk basket tycker förmodligen inte att 5-5 är lika viktigt under träning? Morgonträningarna och kvällsträningarna är två timmar vardera. Den här tiden har det varit mycket genomgång av system, försvarsfilosofi och liknande. Träningarna innehåller dessutom mycket löpning upp och ner.

COB Calais ideologi är aggressiv basket. Men ett lag som inte har lika bra namn som många av de andra måste vi kompensera med energi och aggressivitet. För mig så kommer det här bli en väldigt nyttig erfarenhet, och jag räknar med att min repertoar kommer växa. Men det är en omställning och det kommer förmodligen ta lite tid.

I helgen var det säsongspremiär för alla lagen i Paris. Hela helgen var grymt välgenomfört med samling för alla lagen på Fredagen då det togs massvis av bilder och alla lagen fick träna. Vi spelade första matchen på Lördagen, och vidare pågick matcherna fram tills Söndag kväll. Jätteroligt att få se alla lagen, träffa alla man kände (typ två) och andas in den härliga atmosfären! 7000 biljetter såldes under helgen och franska basketfans kan minsann heja:)

Vi stod för en väldigt blek insats och förlorade stort mot Mondeville. Hannas Arras vann, likaså Fridas Tarbes som för övrigt ser snuskigt bra ut. Frida spelade som bara Frida kan och kastade i trea efter trea. Nästan så man blev tårögd... 

Nu är jag tillbaka i Calais och tränar på för fullt igen. Vi har knappt några spellediga helger då de flesta matcherna spelas på Lördagar. På Lördag blir det lång bussresa och bortamatch mot Limonges.. Lång väntan på revansch men förhoppningsvis är blir det värt det!

#10